Johan Persson tog ett bloss ur vattenpipan innan han gick till sängs, han visste inte att det skulle vara hans sista.
– Vart faan är Johan?! Gastar Kalle Hellman till Jontte Johansen.
- Jag vet inte! Han skulle ju ha kommit för en timme sen, säger Jontte lite argt tillbaks.
- Var är Pelle och Isak då?
- De är ju på väg till Stockholm för att skaffa koks, kommer du inte ihåg nånting?!
- Jag drack kanske lite mycket igår, säger Hellman lite skamset.
Hellman hade inte druckit någonting igår. Han hade inte ens rökt på något. Men han hade varit i Vasaparken och skaffat krolls. Säljaren var en lång svart afro-amerikan som tog in drogerna från USA via båt. Hellman litade inte på mannen för han sa aldrig vad han hette. Men han hade bra droger till ett bra pris så det var värt att åka enda till Göteborg för dem. Krolls säljer väldigt bra i den lilla staden som Hellman bodde i och han tjänade stora pengar på det. Men han testade alltid drogerna innan han sålde dem, det var därför han inte kom ihåg någonting. Det är en av bieffekterna med krolls. Man får en blackout på 24 timmar.
Hellman ville inte att gänget skulle veta att han tog drogerna, han ville inte visa sig svag framför dem. De är får och jag är herden tänkte han alltid, jag måste leda dem annars kommer vargen och tar dem.
Vargen var egentligen Hellmens fiender, Newfarmers. Newfarmers består av ett gäng bönder som började med att sälja hembränt för 11 år sedan. Nu på senare år har även de gått över till droghandeln istället. De höll till utanför det lilla samhället och kom bara in till staden för att sälja. Claes Ohlsson leder gänget och är den enda av dem som har en hjärna att tänka med. De tre andra killarna är stora och starka men de kan inte tänka. Det utnyttjar Hellman ganska ofta t.ex. genom att lura dem på pengar när de spelar poker på krogen.
- Men vad ska vi göra åt Johan då? Frågar Jontte med sin mörka bas.
- Vi får väl åka till hans lägenhet och kolla vad han håller på med. Han måste ha en jävligt bra anledning till att han inte kom idag, annars ska jag fan köra ner en jävla diskborste i halsen på honom! Skriker Hellmen.
- Skulle du verkligen göra det? Frågar Jontte lite darrigt.
- Det tro faan att jag skulle!
- Då åker vi dit då, hoppas att han har en bra anledning, svarar Jontte
Hellman och Jontte gick ut ur den stora kalla lagerlokalen och låste dörren. Hellman tryckte vant på den svarta bilnyckeln och den gråa Audin med svarttonade rutor blinkade och pep till. De satte sig på de gråa lädersätena och tog på sig bältena. Hellman startade bilen och körde sedan norr ut mot Johans lägenhet.
Klockan sju anlände de till stadens smutsigaste kvarter där Johan bodde. Det gula lägenhetshuset var gammalt och slitet och det fanns flera stora sprickor i tegelväggen. En lukt av rök och sopor fyllde området och Hellman avskydde att vara här. Soptippen låg bara 100 meter bort och Hellman hatade lukten av soporna. De gick in igenom den trasiga porten och tryckte på hissknappen.
- Tänk om det har hänt nått allvarligt? Tänk om han har supit ihjäl sig? Jontte såg orolig ut, Johan var ju trots allt hans kusin.
- Äsch, Johan skulle aldrig göra nått sånt, han har ju gänget, suckade Hellman.
- Men tänk om? tänk om han har tagit självmord?
- Det får vi snart se, säger Hellman med en oro i rösten.
Hissen kom och Hellman tryckte på den halvt bortbrända 3 knappen. Hissen började långsamt åka uppåt under en massa knak och gnissel. Hissen stannade med ett stön och Hellman och Jontte gick ut. Jontte gick fram till lägenhet nr 7 och knackade på. Ingenting hände. Han bultade ännu hårdare och lade sedan örat mot dörren. Ingenting hördes inne i lägenheten, allt var precis knäpptyst.
- Öppna dörrjäveln nu, annars slår jag in den, skriker Hellman med tänderna tätt sammanbitna. De väntar men får inget svar.
- Nä nu jävlar anamma! Johan spring o hämta kofoten i bilen!
- Okej! Johan sprang snabbt iväg och lyckades precis att undgå ett slag från Hellman. Efter några minuter kom Jontte tillbaka.
- Du måste ju ge mig nyckeln till bilen sa Jontte flåsande.
- A just fan, skynda dig nu! Jontte sprang iväg med snabba steg och kom tillbaka efter ett fåtal minuter.
- Här är kofoten chefen!
Hellman tog argt ifrån Jonnte kofoten och satte den sedan emot gångjärnen på dörren. Han böjde upp gångjärnen med ett stort knak och sparkade sedan in den tunga trädörren.
- Är det någon jävel hemma?! Skrek Hellman med ren ondska i rösten.
Han klampade in med stora steg och kollade sig omkring. Jontte följde skrämt efter.
Det var en stark doft av urin i lägenheten. I det vänstra hörnet bakom den smutsiga soffan låg en svart katt med en stor pöl urin runt sig. Den var så mager att man såg benen och den andades med snabba hesa andetag. Hellman stampade så hårt han kunde på kattens huvud. Katten gav ifrån sig ett svagt stön när Hellmans stora sula träffade huvudet. Hjärnresterna flöt ut över golvet och blandades med urin pölen och blodet som flöt från halsen. Jontte kollade på katten men orkade inte och tittade bort.
Hellman gick in genom dörren till höger. Det var Johans sovrum och väggarna var fyllda med affischer av svenska hårdrocksband. Sängen som stod i mitten av sovrummet var liten och skabbig. Lakarna som en gång hade varit vita var nu beigea med några bruna fläckar på. På sängens högra kant stod det en blå vattenpipa. Hellman kände på lukten att det var marijuana som låg i pipan.
- Vart fan är han då?! Hellman är nu helt röd i ansiktet och nästan spottar fram orden.
- Vi har ju inte kollat köket och badrummet än, svarar Jontte.
- Visa vägen då för helvete!
Jontte gick in i sovrummet och öppnade dörren till vänster om sängen. Där var det ett litet badrum som bestod av en toalett och ett handfat. Över handfatet var det ett spegelskåp som var full med olika sorters tabletter. Bortsett från den överfulla kattlådan i hörnet var badrummet ganska rent.
Jonnte gick ut ur sovrummet med en arg Hellman tätt efter sig. Jontte ledde vägen till köket och när han öppnade köksdörren kunde han inte tro sina ögon. Inne i det lilla köket på golvet bredvid spisen låg det en människa. Ansiktet var så uppsvullet att det inte gick att se vem det var. Benen var brutna vid knäna och fötterna låg i jämnhöjd med bröstet. Tre fingrar på den högra handen var borta och blodpölen runt den handen var lika stor som två handflator. Den svarta T-shirten med Slipknotmotiv var alldeles blodig och hade två hål runt bröstvårtorna som såg ut att vara bortbrända. Ur munnen stack det ut en liten blå pinne, det såg nästan ut som ett handtag.
- Va i hela helvete… Vem fan gör nått sånt här? Hellmans ansikte var fullt av förvåning och det högra ögat blinkade svagt.
- Jag… Jontte hann inte säga mer innan han spydde upp gårdagens tacos på golvet.
Klockan 7.40 ringer kommissarie Emma Whalmers mobil på det vita nattduksbordet. Emma svarade kvickt även fast hon var helt slut.
- Ja det är Emma, sa hon med sin ljusa kvinnoröst.
- Är du vaken? Säger Kenny Andersson med en pigg röst.
- Knappt, vad är det? Svarar Emma medan hon gäspar.
- Det har skett ett mord på Rydängen 13, kan du komma dit?
- Jag kommer om 20 minuter. Svarar Emma kort.
- Okej, ses då.
Emma avslutade samtalet och satte sig upp i sängen. Mord i området runt Rydängen var inte så ovanligt tänkte hon. Det är stadens slum och människorna där kan mörda varandra för något så enkelt som lite marijuana. Men det var något med tonen i Kennys röst. Han lät orolig. Och han låter aldrig orolig. Emma skakade av sig det och gick upp ur sängen och gjorde sig färdig. Emma var helt slut, hon hade tränat Jiujitsu i fem timmar igår och musklerna värkte.
Klockan åtta kom Emma fram till Rydängen 13. Det gula tegelhuset var skabbigt och lukten av sopor fyllde området. Tre polisbilar och en polisbuss stod parkerade på området. Emma gick ut ur bilen och gick med stela muskler mot dörren. Hon tog hissen upp till tredje våningen och när den knarrande hissen stannade såg hon Kenny.
- Vad är det som har hänt? Frågar Emma med en neutral röst.
- Ett 19 årig kille som har blivit brutalt misshandlad, det verkar som att dödsorsaken är en blå diskborste som har körts ner i halsen på honom. Ansiktet är sönderslaget, tre fingrar är avhuggna och båda benen är brutna. Han har även fått el-stötar i bröstvårtorna.
- Vi kan väl ta en titt. Säger Emma.
Emma gick in i det lilla köket och trodde inte sina ögon när hon såg vad som låg på golvet. Hon var bara 24 år men under de åren hade hon sett det mesta, trodde hon i alla fall. Liket som låg framför henne gjorde att hon kände sig som under hennes första utredning. Det var första gången hon hade sett en död människa. Det var en ung kille som hade tagit en överdos och dött av hjärtstopp. Egentligen såg det bara ut som att han sov, men tanken på att han var död gjorde Emma kräkfärdig. Hon hade spytt över sin nya jacka och hade fått åka hem för att torka bort det. Nu kände Emma den där kräkkänslan igen men hon svalde den och tvingade sig att titta på liket. Teknikerna jobbade för fullt med att ta fingeravtryck och ta kort på den döda kroppen. Emma tittade närmare på liket och såg med fasa i ögonen vem det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar