Barnsligt lycklig!

En del älskar. Andra hatar. I det här fallet tycks det inte finnas något mellanting. De som älskar, älskar verkligen och kan prata sig varma om företeelsen länge. De som hatar, hatar verkligen och kan morra och förbanna fenomenet i timmar, dagar, veckor och månader. 

Jag älskar! Vinter och snö gör mig barnsligt lycklig.

 

För exakt en vecka sedan kom vinterns första riktiga snö. Äntligen! Hos varje snöälskare infinner sig varje år en euforiska känsla när vinterns första snöflingor singlar mot marken och snabbt bildar ett vitt täcke. En euforisk känsla som är svår att beskriva, men som väcker barnasinnet till liv. Lennart Helsing har i sin Vinterdikt lyckats sätta ord på detta.

 

En morgon när vi vaknar,
är hela världen vit,
och vi förstår att vintern
har kommit hit.

Då går vi ut och rullar
oss runt i mjuka snön
Då far vi på vår kälke
rätt ut mot sjön

En snögubbe vi murar

           Han liknar mest ett troll          

Vi sätter dit som näsa
- en bandyboll

Så bygger vi en lykta
på gården till vårt hus
och tänder sen om kvällen
ett litet ljus.

Jag kan erkänna. Under den senaste veckan har jag gjort allt det Lennart Hellsing skriver om. Jag har rullat mig i snön. Jag har åkt kälke. Jag har byggt en snögubbe. Jag har byggt en lykta. Och framförallt, jag har förstått att vintern kommit hit!

Äntligen!